Målzon – isolering
Om man har en spelare som är mycket starkare än sin försvarare (”kan göra sin gubbe”), ofta på rent snabbhetsmässiga skäl, så kan det vara värt att utnyttja det faktumet när det är dags för målzonsspel. Uppställningen är samma som i grunduppställningen, men den spelare som var starkare ställer sig en meter in i målzon, rakt framför dischållaren. Man säger att den spelaren är isolerad. Han eller hon har nu 2-3 sekunder på sig att bli fri, vanligast är att rycka mot öppna sidan 3-4 steg, tvärvända in i skuggan varpå dischållaren roterar rejält snett framåt och lägger en inside in i skuggan som anfallaren lätt plockar ner.
Blir inte denne ren nog för att få passen, eller att försvararen på disc effektivt stoppar insidepassen, så är det vanligt målzonsspel som gäller. Redan när rycket är igång så kan de i ledet i målzon börja rycka för att inte förlora tid, men första initiativet tas av den isolerade spelaren.
I exemplet ovan ser det ut som att en back har flyttat in på linjen, men den spelaren kan lika gärna stå i ledet alternativt att bägge backarna är kvar bakom disc med en mitt som linjespelare och enbart tre i ledet. En fördel med att plocka bort en back är att det finns färre försvarare nära disc som kan tjuva ner mot målzon och potentiellt bryta. Skulle försvararen på den återstående backen glida för långt ifrån sin anfallare så har den backen lätt att få discen och vinna nya sekunder.
Ett sådant här anfall är oftast lättast att sätta upp när det har blivit en brytning eller turn i närheten av målzon och man har tid att sätta upp ett propert anfall. Dischållaren bör vara den i laget som är duktigast på att trixa iväg discen, förslagsvis någon som är bra på att rotera samt slå insides. Att han/hon tar upp discen eller att den checkas in är startsignalen för den isolerade att köra igång, här har man inte någon tid att förlora.
Senaste kommentarer